måndag 18 oktober 2010

Ingen Can-Can

Alive. But not kicking.

Den avverkade veckan har varit bara precis vad jag klarat av.

Handarbete: Nada.

Krämpor: För många.

Känsla: Skadskjuten.

Bristvaror: Ljusning, hopp.

Glädjeämnen: Få. Och vaga i konturerna. Ofta svårurskiljbara.

Men de finns. Mitt värsta dygn råkade sammanfalla med det där radion varje timme rapporterade om upptagande av en efter en av 33 människor som har varit i helvetet. Det gav mig ingen klarsynt uppfattning om min plats på jorden och att allt ska sättas i proportion till annat. Man det gav mig en glädje. Plötsligt var matematik viktigt. 1 + 1. 4 + 1. 17 + 1. Och för varje upptagen person multiplicerades lyckan och glädjen med alla som plågats, våndats och väntat. Alla 33! Och snabbare än planerat.

Och så har jag haft Hälsningarna utifrån. Som liksom bryter igenom ett ganska kompakt vacuum. Och förmedlar att saker och ting är som vanligt. Bara inte just här just nu. Jag har t o m skrattat åt körens intensiva mailning så här inför premiären. Särskilt de små karaktärsbeskrivningar som var och en gjort över sina rollfigurer. Vilka människor de är mina körkompisar!

Skypeningsförsöken från Kuala Lumpur glimmar också svagt. Dock har de fallit på hälleberget. När jag bara kan prata som folk igen ska vi kommunicera, KL. Jag behöver det.

Aja har varit här när Florence har jobbat. Jag har inte klarat mig själv. För att muntra upp mig la hon upp en del av våra alster till julmarknaden:



Och så blev det i a f lite Can-Can: Jag och Aja och Laura vi Kan-Kan...

För några veckor sedan nåddes jag av ryktet att Storsonen och hans medvagabond André hade ankommit till Barcelona. Där hittade de fram till en av cirkusvännerna från Botkyrka och det känns bra. Varmt och skönt lär det vara. Dock bestämde sig André för att bryta sin turné och har återvänt till Sverige. Det var nån tjej han längtade efter.

I morgon kommer Lilljäntan. Jag kan nästan svära på att det kommer att bli lite ljusare runt mig då. Och hon har med sig sin karl. Hon har blivit sambo. Med en luffartyp som just återvänt från Barcelona...

1 kommentar:

  1. Hej kära gamla nästangranne!
    Så gott att hitta din blogg, för här går jag och undrar hur du har det.
    Varm och försiktig kram från Linn

    SvaraRadera