Själva skalligheten

Att förlora håret tedde sig aldrig som en av de värsta aspekterna av behandlingen - och sjukdomen! - men var väl inget jag såg fram emot. Det finns kvinnor som är så vackra utan hår, Sinead O´Connor och Demi Moore tex, men det är bara att inse: Man spelar inte i samma division. Mina barn har bägge varit rakade på huvudet men de har av en fransk försyn försetts med mycket vacker huvudform.

Jag pratade med min bror om det här. Det deppiga i att behöva visa sin fula huvudform. Jag trodde att Bubben skulle försöka peppa mig, alternativt be mig skärpa till mig - det här var väl inte så farligt - men döm om min förvåning när han sa att han visste precis vad jag menade. Och att det är sorgligt att behöva erkänna att såväl han som jag har en sorts platthet i bakhuvudet som antyder att vi bägge den större delen av våra liv stått lutade mot en vägg...


Då kom jag att tänka på en dam som faktiskt också stått lutad men trots det är en riktig skönhet:

...och förresten så kommer skönheten inifrån har jag hört!

Håret hade redan tidigare börjat rasa och att borsta det fick obehagliga konsekvenser - stora tussar låg kvar som bevis på att delar av kroppens funktioner har börjat få sig en törn. Så det var dags. I fredags kom Lilljäntan och hennes kusin (Probably The Best Shaving Team In The World) hit och tog itu med uppdraget. Först klippning med sax, nära skallen. Sen trimmer över alltihopa, lämnandes ett par millimeter kvar, och därefter rakhyvel. Och så var jag skallig. Och de två barböserna tittade med en ny ömhet på mig. Jag tror att det väcker något hos en. En hårlös skalle signalerar liksom sårbarhet, behov av omsorg som hos ett nyfött barn.

Plötsligt blev jag medveten om att jag frös. Vi hade suttit ute i den nergående solen under klippningsarbetet och Sofia hade kommit med våta handdukar för att få till stånd ett fullödigt raklödder. Nu var mina kläder våta, solen borta och jag hårlös, och jag drabbades av en ruskig frossa. Lilljäntan fick ett skrattanfall och förklarade senare, när hon lugnat sig, att jag med äggtoppigt huvud, dubbelhakor av frossbrytningarna och med en raspig röst var slående lik Darth Vader, då när de tar av honom hjälmen/gasmasken...

Det blev nattmössa med en gång, en mjuk bomullshätta som jag köpt just för det syftet - alla som blir av med håret så där drastiskt lär frysa om huvudet - och sen dess kör jag med virkade bahytter, knutna sjalar och indiska mössor. Inte alls oävet! Och jag har faktiskt väldigt söta öron som jag nu får tillfälle att flasha.