Sorgkanter

Det nya cellgiftet (Taxotere) kan ge biverkan på naglarna. Man lär få ont i och runt och naglarna kan också förändras, t o m falla av. Ingen kul tanke. Men mina sitter fortfarande där de ska. Och de är välvårdade. Av producenten till cellgiftet fick man nämligen nagelvårdsråd och ett litet nagelvårdsset: Handkräm, Myrraolja, ett genomskinligt klarlack och nagelfilar. De senare gav jag omgående bort. Nagelfilar ger mig rysningar och stort obehag. Men det andra använder jag. Och iakttar råden - diska med handskar, smörja ofta, akta händerna.

Inga sorgkanter under naglarna alltså. Däremot blev jag under den gångna behandlingsperioden deppig. Och det hade inte hänt hittills. Biverkningarna var nya och trots ganska mycket ont tycker jag ändå att den här behandlingen är lite lättare. Men jag har varit trött och håglös. Jag har upplevt att det tar längre och längre tid att "komma upp till ytan", att det är noll studs i gymmibollen. Efter en 7-8 dagar vände det i a f lite och jag orkade gå och rösta.

Spontanbesök på valdagen lyste upp innan jag och Florence bänkade oss framför tv:s valvaka. Och sen blev det riktigt ledsamt. Ett högerpopulistiskt, främlingsfientligt parti i riksdagen. Jag kände sorg. Närmare 6 % av röstande svenskar har valt att lägga sin röst på några vars huvudsakliga drivkraft är misstänksamhet, intolerans och missunnsamhet. Jag hade tidigare hört hur Astrid Lindgrens Fattig bonddräng spelades på SD:s kampanjmöte och funnit det stötande. De solkade ner den, snyltade på det finaste svenska vi har. Och blåsippan behöver numera befrias.

Också måndagen gick i den lamslagna känslan. Lilljäntan ringde och sa att hon helst av allt ville komma hem till mig, dra ett täcke över sig och ligga så de närmaste fyra åren. Och vi var väl inte de enda som kände så. Idag är det lite bättre. Inte bara sorgligt. Det där nattsvarta är nu ju en gång väldigt icke-konstruktivt för själva cancerbehandlingspeppandet. Så jag försöker tänka lite mer konstruktivt. Det lutar för min del åt att jag ska försöka vara närvarande i min kommunala beslutande församling. För att se och lära. För att lyssna. Och för att kunna berätta: Så här agerar de där jag bor.

Heder, uppskattning och kärlek till alla de unga som initierade demonstrationer på många platser.
FÖR tolerans.
FÖR kärlek.
Sånt är bra mot sorgkanter.