...kan drabba mig ganska hårt. Särskilt om de kommer från ett ställe där man inte väntar sig just visdom. Favoriten i allt-som-kan-gå-åt-pipan-kommer-att-gå-åt-pipan-klassen hittade jag som graffiti på en malmövägg: Sällan studsar en termos. Den skall dock inte läsas som något fatalistiskt dravel utan bara som ett genialiskt bevis på hur väl och humoristiskt folk kan summera erfarenheter.
Just nu, när storsonen gatuföreställer sig genom Europa ( Is he in heaven? Is he in hell? That damned illusive Pirrenell - hör av sig alldelels för sällan, men verkar, när han ändå tar kontakt, må alldeles förträffligt) har jag några särskilt fina ord till hugnad och glädje. Jag hittade dem i programmet efter att på försommaren ha sett Pär Sörmans föreställning Luffare (en dramatisk-musikalisk vandring på vägen till Klockrike) Orden lär ha stått på en gravsten "över en av de få vagabonder som fått en minnessten":
Vandrare äro vi alla.
Några vore det mera.
Annars har jag den gångna veckan flera gånger hamnat på visdomsord om de inte fullt så visa. Uttryck av typen ...har inte alla hönsen hemma. Det började med att jag i något engelskt tv-program hörde uttrycket One sandwich short of a picnic som alltså betyder just samma sak. Och så började jag fundera över vilka andra jag hört:
Hissen går inte ändå upp.
Ljuset är tänt men det är ingen hemma.
Han har inte alla kort i leken.
Av Buller fick jag en ny:
Alla indianer är inte i kanoten
och av Bubben en skotsk variant:
Alla sex ölen är där, bara inte de där plastringarna som håller dem på plats.
Kollade lite på nätet och hittade ytterligare anledningar till skratt. Ta bara:
Hjulet snurrar men hamstern är död.
Jag har dessa uttryck till tröst och som ursäkt och alibi de dagar när jag känner mig helt seg i skallen, otränad socialt och professionellt ovässad. Eller bara stickar fel. "Ni får ursäkta mig, men mina getter har rymt!" (e u helturkisk)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar