Testing, testing

Vid första besöket på onkologen blev jag överkörd av ett informationståg. Det var information om min cancers egenskaper (positiva och negativa ur behandlingssynpunkt) om behandlingen och biverkningarna av den, om medicinerna mot biverkningarna och dessa mediciners biverkningar, om picc-line, håravfall och kuratorsstöd. Jag fick remiss till och information om perukmakare, jag fick klargjort för mig att det var helt uteslutet med tandläkaringrepp under min behandling (allt sånt måste alltså hinna fixas innan) och så fick jag ett erbjudande om att vara med i en medicinsk studie.

En gång tidigare har jag tillfrågats om att delta i ett forskningsförsök och den gången var det ett mycket svårare avgörande. Då gällde det storsonen, fortfarande ett spädbarn,och han kunde ju inte svara för sig själv. Kunde vi som föräldrar säga ja till regelbunden testning med smärtande blodprovstagning under ett par år? Inte lätt. Men ja, det kunde vi. Det handlade om andras - ja kanske våra ungars också! - framtida hälsa.

Så för mig var det självklart att säga ja till den här studien. Att behandlingen av min sjukdom - och alla andra sjukdomar - är så framgångsrik och så tekniskt framskriden som den är idag, beror ju på att andra vågat och ställt upp på försök tidigare. Men man fick inte säga ja på en gång. Först skulle man ta hem en liten lunta och läsa på. Så att man visste vad man gav sig in på. Sen skulle man vid återbesök godkänna villkoren för undersökningen och underteckna avtalet. Man skulle bli lottad in i en av två grupper vilka ges lite olika behandling, främst vad gäller tidsintervallen mellan cytostatikabehandlingarna. Jag hamnade i gruppen med kortare intervall och fler behandlingstillfällen. Där är jag nu.

Blåsorna i munnen återkom också under innevarande cykel (nr 2). De gör ont. Men jag fick ett tips från en fin tysk tandläkare, en hederlig gammal huskur från hans hemland. När han försökt etablera den i Sverige fnös man åt den ( i DET HÄR landet lutade man sig emot vetenskap och beprövad erfarenhet!) men jag testade hans förslag och det lindrar definitivt för mig: Kamomillte. Vill man inte dricka det kan man brygga en kanna och förvara svalt i kylen att ha till gurgling. Ännu ett tips (tack!) var att stryka lite av tandkrämen Zendium på blåsorna. I den tandkrämen lär det finnas ett enzym som påverkar blåsorna gynnsamt. Med Kamomillte och Zendium har jag alltså haft det mycket lättare den här gången. Någon vetenskap kan jag inte stå för, men nog är det lite beprövad erfarenhet nu. Och själv är jag både prövad och erfaren.

Och när jag ändå håller på att testa allt möjligt nytt, varför inte försöka något i handarbetsväg som jag inte tidigare gjort?! Dominostickning fick det bli. Det hade jag aldrig gett mig på. Jag visste ungefär hur rutorna skulle komma att se ut, men efter ett antal misslyckade försök fick jag på nätet leta mig fram till en enkel beskrivning. Och nu kan jag. Och har därmed ännu ett projekt på gång.