Läst och begrundat

Den 18 september skrev jag här på bloggen om lästa böcker. Det känns som en evighet sen. De hyfsat bra stunderna fortsatte jag ju att läsa och nu, när jag varit utan cellgifter i snart en månad, läser jag nästan lika mycket som vanligt. Dessa böcker har jag läst sedan sist:

EN LITEN HATTAFFÄR PÅ HÖRNET av Marita Conlon McKenna (jag hade börjat lästa den när jag "recenserade" senast). Njaeääää. Hoppa över den.

Två böcker som jag själv hoppat över (efter att ha påbörjat) är Marie Hermansons MANNEN UNDER TRAPPAN. Skrämde halvt slag på mig, vågade inte fortsätta (jag mådde nog riktigt cellgiftsdåligt också...). Hermanson är enl stoooor artikel i tidningen Spralls favorit. Jag måste fråga henne om jag ska våga fortsätta läsa nu när jag mår bättre...
....och SEKONDEN av Per Olov Enquist. Han är en av mina idoler. Och jag hade sparat boken med berättelsen om den fuskande släggkastaren som en tröstkaramell. Men det blev alldeles för svårt. Jag förstod verkligen inte de politiska aspekterna på idrotten som bokens jag avhandlar med östtyska vänner. Den får tas fram senare för att ges en chans till. ALLT ANNAT som P-O-E skrivit är ju bra!

DE OMÄNSKLIGA av Torbjörn Nilsson. Ruskigt bra. Med betoning på ruskigt. Den berättar den sanna historien om unga svenska karriärpolitiker och spindoctors som har ett eget regelverk och som verkar vara beredda att göra fel-fel saker. Själv kände jag: Tack och lov att mina ungar aldrig varit engagerade i något politisk ungdomsförbund! Och det är ju hemskt. En väckarklockebok. Behövs. Läs den!

För länge sen köpte jag på en biblioteksrensning Björn Fontanders FLYKTEN ÖVER KÖLEN. Jag visste väldigt lite om hur det varit med flyktingströmmen från Norge när tyskarna invaderade landet i april 1940, och tyckte jag behövde lära mig. Inte så roligt språk, kanske, och lite taffliga kapitelrubriker, men himla intressant. Om hur Sverige agerade, vilka kontakter som fanns med den norska exilregeringen i England, vilka grupper det var som flydde och om alla dem som förfrös kroppsdelar under den vanskliga vandringen över gränsen. Många förlorade faktiskt livet också. Bara i Jokkmokks landsfiskalsdistrikt räknade man till 26 döda flyktingar. Någon drunknad, någon skjuten, men de flesta ihjälfrusna. I den här boken får de som minns komma till tals.

Det var säkert 15 år sedan jag läste något av JOHN LE CARRÉ. Nu var det dags. Jag valde Den gode tolken. Och blev - precis som alltid med J-L-C - fängslad. Här handlar det om planer på militärkupp i Kongo. Jättespännande. Och med en vinkling som handlar om att ha fötterna i två kulturer. Klart läsvärd.

Till Frankrike hade jag tagit med Buthler&Öhrlunds MORD.net. Jag höll på att ge upp efter ett 50-tal sidor, språket är inget vidare. I bland tycker jag att det är så ojämnt att jag undrar om herrarna skrivit olika kapitel. Men historien vann i a f i längden. Ploten är jättespännande ( modell Främlingar-på-tåg-av Christie, som Florence så riktigt påpekade) och de sista 200 sidorna ville jag verkligen inte släppa boken.

KAJSA INGEMARSSON hade jag inte läst något av, när jag nu tog fram DEN RYSKE VÄNNEN. Hon kan hon, K-I! Det är hur bra som helst. En spionhistoria med en rätt desillusionerad medelålders svensk diplomat i centrum. Jag vill läsa mer av K-I!

Just nu befinner jag mig mitt i Keplers HYPNOTISÖREN. Den är också svår att lägga ifrån sig. Den följer med till strålningsenheten varje dag, där jag läser i väntrummet.