Rosa Band Och Rosa Bubbel

Den 6 december började jag jobba lite igen - 25 %. Den 3 januari tog jag klivet upp till 50 %. Det är underbart, fantastiskt roligt att vara tillbaka på jobbet, men krävande och lite stressigt ibland. Jag har ju inte samma hastighet som för ett år sedan och dessutom har det införts nya rutiner, nya dataprogram, ny telefoni, ny tidsrapportering mm mm. Jag brukar behöva sova lite när jag kommer hem efter lunch. Men det är fortfarande lika roligt att stiga upp tidigt och ge sig iväg till jobbet, till Ruter Dam och de andra.

Trettondagshelgen bjöd på den lyckligaste kvällen på länge. Egentligen skulle jag och Florence få en lugn middag hemma hos mamma och pappa Piff, men eftersom n ä s t a n alla barn var på plats i Skåne så tog Piffarna beslutet att också bjuda in ungar med respektive. Vid 19-snåret slog vi oss ner vid bordet. Det var bara lilljäntan som saknades (skidvecka i Norge med Malin Mys) men i hennes ställe hade André tagit med sin mamma Gun och således var vi elva runt bordet. Elva vuxna! Vi föräldrar, min son och André och så Stora Guld med sin Jonas, C och hennes Langemange. De är stora nu, det är bara att inse. Och så fina människor. Vi föräldrar kan inte ha gjort helt fel.

Ingen ville bryta upp och alla hade det hjärtligt gott. Först 03.30 - och det var väl jag, konvalescenten, som först fick börja kämpa mot fallande ögonlock - lämnade vi bordet, gemenskapen och den värdefulla stunden. Storsonen stannade, precis som jag, över natten och vi hade många timmar av härlig samvaro också nästa dag. Allt - som så ofta - tack vare familjen Piff.


Trettondagen firade vi också. Mamma Piff tyckte att det vore lämpligt att avsluta rosabandetåret med rosa bubbel. Så det gjorde vi. Det lilla glaset är Pappa Piffs. Han är försiktig med alkoholen... foto: Pep