Frid och fröjd !

Tulpaner från Vildingarnas Land (Malaysia, och mina favoritvildingar där) lämnades av en liten tomtenissa på vår förstutrapp dagen före julafton. Bilden gör dem inte rättvisa. De var MAFFIGA.

Den 23:e december fick jag min sista strålning. Hela strålningsperioden låg i november/december och sammanföll med de värsta vinterdagarna och -vägarna i kvinnaminne (mitt). Dagen före julafton var en av de tuffaste dagarna. Skyffel i bilen, liksom filt och varm choklad, långkalsonger på, dubbla mössor och vantar följde med för säkerhets skull. Men också den dagen gick det bra. Jag fastnade ingen stans. Lilljäntan följde med till sjukhuset och fick se hur det går till när sådana som jag behandlas.

Och sen hade jag behandlats färdigt! Det känns fortfarande, så här en vecka senare, lite overkligt. Jag som liksom varit fjättrad till lab och olika sjukhusavdelningar. Men det blir ju en del uppföljningsbesök och provtagningar framöver.

Nu var det i a f jul och här skulle det firas. T o m storsonen hade tagit sig hem från Spanien. Det gjorde mig mycket glad.



Och sen drällde det in nära och kära. När vi var som flest var vi 14 personer som alla sov i Mâcken. Folk kom från Göteborg, Stockholm och - som sagt var - Barcelona. För att inte tala om alla kära skåningar.

Jag hade skaffat förutsättningar för gemensamt musicerande under devisen ALLA BORDE HA EN UKKE, och julklapparna bestod alltså till stor del av små hawaiigitarrer. Det är lite svårt att spela de där stränginstrumenten med bibehållen värdighet, men vi lyckades jättebra. Jag var mycket nöjd med ukke-orkestern. Eftersom instrumenten var nya och strängarna otänjda tog det ett par dygn av ständig stämning (lilljäntan och storsonen fixade) innan det började låta hyfsat. Men då drog vi av flera gamla slagdängor på tre ackord.



Så här såg det ut under stämningsarbetet. Några ukkar skruvades det på medan andra fick vila. Det här är alltså inte alla...

Annars blev julen härligt normal. Trångt och stökigt, madrasser både här och där, Karl Bertil Johnssons jul på TV, traditionellt telefonsamtal med Svenne Byx, Skypesnack med Kuala Lumpur, massor av mat och så sällskapsspel. Precis som vanligt! Jag fick många fina hälsningar på sms och mail och vanliga julkort kom det ju också. På ett av dem hade Katräng Med Gäng skickat följande L´Oréalhälsning:

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR
(Because you´re worth it!)